Senaste tiden har jag ägnat åt att bråka med min scanner. Jag tänkte lägga upp en bild tillhörandes sagan om draken men det bästa jag lyckats få till är att den scannat halva, såååå, det får va. Kanske lyckas med det ngn annan gång ;) fattar inte det att våra skrivare alltid ska jävlas med oss, som om vi har fått en förbannelse över oss. Jag kan inte komma ihåg senaste gången jag lyckades skriva ut elr skanna på första försöket. Den som ändå vore häxdoktor...

Draken, del 2

   Draken hindrade en stressad människa i grå kostym och frågade var han kunde hitta den som bestämde i den här staden.

-Alla vi bestämmer. I alla fall bestämmer vi vem som ska bestämma. Politikerna vi valt kan du säkert hitta om du ringer 118 100. Jag måste dra nu, ha de! och människan i grå kostym klapprade iväg på de lackade klackarna och blev en del av massan.

Folket bestämmer alltså men ler ändå inte, reflekterade Draken medan han gick för att leta efter en telefonkiosk. Draken hade bestämt sig för att gå till botten med det här och arbeta sig ner från toppen. Draken skulle hitta en politiker.

   Efter att ha funderat och letat en hel del frågade Draken politikern med den stora röda näsan varför han hade låtit det bli såhär. Ingen var ju glad eller hade vad de ville ha.

-Det är ju inte mitt fel! svarade politikern förnärmat. När jag vill någonting blir jag ju bara nedröstad så vad kan jag göra? Mitt jobb är att ge förslag klädda i vackra ord som andra röstar ner och själv rösta ner andras förslag, så vad kan jag göra?

-…Det skulle nog inte gå till så om alla faktiskt förstod hur viktigt det var, lade politikern med den stora näsan till efter ett tags funderingar, fast det är ju inte min sak att se till.

-Nähä, adjö då. sade Draken och gick.

Draken, del 1

I en grotta någonstans djupt inne i skogen sov en drake. Draken hade sovit där i hundratals, ja kanske till och med tusentals år. Man kan ju bli så trött efter att man har ätit. Men nu var det dags för draken att vakna.

   På stela ben gick Draken ut ur sin grotta och följde slött med blicken några myror som irrade runt bärandes på tallbarr.

-Aauw åheeh eih åuw ed? sa Draken samtidigt som han gäspade riktigt stort.

-Vad säger du? frågade myrorna lite irriterat. De hade helst fortsatt att gå omkring med sina tallbarr utan att bli störda för det är så myror är.

-Vad håller ni på med? upprepade sig Draken, den här gången utan att gäspa.

-Vi bär tallbarr. Inte mycket att se. Du kan väl gå och prata med någon annan?

Att prata med myror är alltid lika hopplöst, tänkte Draken. Alltid så upptagna av sitt arbete att de inte hinner med mycket annat.
-Men vem finns här att prata med? frågade han.

-Gå åt det hållet så kommer du till en stad, i den finns det människor. Du kan prata med dem.

Redan innan meningen var avslutad var myrorna på väg bort så Draken traskade iväg genom skogen, bort från myrorna som tydligen inte ville bli störda mot staden där det kanske fanns några människor att prata med.

   Och så kom det sig att efter en lång promenad genom skogen kom Draken fram till staden. Men staden såg inte ut så som han tyckte att en stad borde se ut. Längs kanterna på de grå husen satt människor med sorgsna blickar i otvättade kläder. Längs gatorna rusade välklädda män och kvinnor runt med huvudet högt och inte ett enda leende kunde han se. Han gick fram till en nedslagen människa som satt vid ett särskilt grått och tråkigt hus.

-Varför sitter du bara här? Du ser inte ut att tycka det är så roligt, frågade Draken och satte sig med en duns bredvid.

-Jag har inga pengar och tiden bara försvinner. Det finns ingenting att fylla den med utan pengar.

Draken tyckte det lät mycket konstigt, sade förbryllat adjö och gick fram till en av alla de som sprang runt på gatan.

-Varför ler du inte? Vart är du på väg i sådan brådska?

-Jag måste skynda mig att tjäna pengar, jag blir ju inte yngre. Du vet, tiden går så fort. Den bara flyger förbi. Ingen tid för leenden.

Draken stod kvar medan människan anslöt sig till de andra. Det här var mycket lustigt, tänkte Draken. Så som Draken mindes människorna bakade de bullar och slog på varm sten, då hade de minsann tid att le och prata lite grann. Visst fanns det de som rusade runt och försökte sticka Draken med små järnpinnar men det var ju ingen som tog notis om dem. Numera verkade alla vara i samma sinnesstämmning som de där stackarna med järnkläder och järnpinnar. Antingen under förberedelserna för att peta på Draken och prata stort eller efter då det inte hade funkat. Var har det blivit av de glada spelmännen på gatorna, bönderna som ropade ut sina varor lite varstans och alla glada bullbakare? Tänk att man hade kunnat låta det bli såhär. Nej, Draken bestämde sig för att leta upp den som styrde och fråga vad som gått fel.

Inget liv.

Jag har aldrig förstått det uttrycket. I alla fall inte på det sättet det används. Jag menar, vad man än gör har man ju ändå ett liv, undantaget om man skulle vara riktigt ordentligt handikappad. Sen vad man gör med sitt liv har väl inte andra att göra med så länge man inte skadar andra. Och varför ska festa klassas över en myskväll hemma? Visst är det väl oftast roligare att tillbringa en dag med vänner men det är ändå upp till en själv att välja vad man gör, är man hellre med sig själv måste det inte vara dåligt. Alla är så jävla rädda för att vara ensamma och för att känna sig mindre ensam med sin ensamma känsla ser man ner på andra som klarar det. Kan man inte bara lämna andra att göra vad de vill, även om det inte är just ditt första val? Nej jag förstår inte varför man ska klassa andra som grovt handikappade eller döda bara för att de sätter annat överst på listan. Sen är det ju en annan fråga om man tycker om det liv man lever elr inte. Det är fortfarande ett liv.

Låt mig severa några saftiga frågor

En enkel fråga: du har ansvaret för någonting viktigt, det handlar inte bara om dig utan det handlar om någons framtid. Är det värt att lägga energi på?

En enkel fråga: du har ansvaret för att de som har ansvaret för andras framtid har resurser nog att ta det ansvaret och lyckas. Det saknas någonting för att det ska funka, ser du då till att lösa det?

En enkel fråga: du har makt att påverka vad som händer med framtiden till det bättre och det liv du kommer att få som gammal, även livskvalitén för de som lever i framtiden och förbereds för detta nu, gör du det?

Jag har börjat inse att många inte kan svara ett ärligt ja på detta. Det jag syftar på med frågorna ovan är skolan. Det är ett sätt att skapa sig en framtid. Men en välutbildad befolkning som kan utföra avancerade jobb är det en väg till ett lands välstånd med stor konkurrenskraft och välmående befolkning. Men om man inte lyckas utbilda vår framtid, vad fan blir det av det här då?

Våra lärare som är de som till stor del ser till att få oss intresserade, lär oss saker och motiverar oss till att satsa stort får det allt sämre ställt. De lämnar oss när deras villkor bara blir allt sämre och lämnar framtiden att sköta sig själv, någonting som bara inte kan sluta bra. Men jag skyller inte på dem. Eller jo, jag skyller på de som tagit yrket i brist på annat och missköter det. Det finns bara så många exempel på de som behöver extra hjälp där läraren inte ens försöker. Min pappa var själv lärare, med villkor som bara blev allt sämre gick han över till annat. Du är anlitad för att utbilda men det du egentigen gör är att sköta administration och se tiden till det du borde och vill göra försvinna, hela tiden med alldeles för lite pengar för mödan och arbetet med hem i väskan.

Men så finns det de som sitter med makten att förändra, de som kan flytta pengar från skumma affärer till vår framtid. De som har makten att flytta pengar och göra att vara lärare till någonting som är värt mödan och därmed höja kvalitén på framtiden gör det inte å de som skulle vilja får inte chansen. Tänk, det tycker jag är fel och säg den som inte gör det? Jag ägnade matten idag åt att snacka om just det här och det känns verkligen som man behöver göra mycket när man hör om hur andras syskon lämnas åt sig själva när de är i som störst behov av hjälp. Och så det som får mig att reagera starkast, jag märker hur dåligt min syster mår när de enkla saker som skulle kunna hjälpa henne inte märks av, alls. Alla har inte lika lätt för allting, det är bara så det är men idag har lärarna inte tid att ta hand om det. Alla kan inte följa samma mall och genom att ge lärare mer tid, pengar och frihet skulle man lösa så mycket. Man skulle locka de mest motiverade till branschen, de skulle stanna och ha möjlighet att göra det som behövs. Men det gör man inte. De med makt säger att man måste satsa pengar på att skapa arbeten idag, men jag tycker ändå att det borde vara mer värt att lägga pengar på arbeten i framtiden i första hand. Idag blir så lätt igår men imorgon måste först bli idag för att hamna i det förflutna. När dagen redan är illa ute, borde man då inte satsa på morgondagen för att rädda nästa dag redan innan dagen råkat illa ut?

Åh det är så lätt att göra, så förbannat lätt för oss att fixa till. Det finns redan de som valt att lägga sina dagar på att kämpa för det, det som är kvar att sköta är att ge dem makten. Och detta går inte till som det gjorde förr med svärd, gift och bedrägeri. Det som krävs idag är att ägna en kväll åt att leta upp en person och de som denne identifierar sig med, skänk sedan vart fjärde år den personen en röst. Lägg en liten lapp i en liten låda. Det som egentligen saknas är intresset av att vårda morgondagen och förmågan att se framför det som utspelar sig just nu, trots det att det är vad många tror att de gör.

Det här är någonting man hör om hela tiden, problem, lösningar, tankar och kritik målas upp för oss konstant. Jag måste säga att det fascinerar mig hur man kan kolla rakt mot någonting utan att se ett skit.

Välkommen Ella...

...jag är nu en av alla dessa bloggare.
Varför gör jag det här då? Ja, det vet jag inte riktigt. Jag fick väl helt enkelt lust. Och så har jag jävligt tråkigt för tillfället.
Vad hade jag tänkt skriva här då? Det vet jag inte heller. Jag tänker väl att det kan vara kul att ha ett ställe att skriva ner tankar på och få en anledning till att faktiskt skriva ner dom där sakerna jag tänker på. Så, här kommer det att få stå det mesta mellan drakar och samhällsåskådningar. Ha det så trevligt :)