Låt mig severa några saftiga frågor

En enkel fråga: du har ansvaret för någonting viktigt, det handlar inte bara om dig utan det handlar om någons framtid. Är det värt att lägga energi på?

En enkel fråga: du har ansvaret för att de som har ansvaret för andras framtid har resurser nog att ta det ansvaret och lyckas. Det saknas någonting för att det ska funka, ser du då till att lösa det?

En enkel fråga: du har makt att påverka vad som händer med framtiden till det bättre och det liv du kommer att få som gammal, även livskvalitén för de som lever i framtiden och förbereds för detta nu, gör du det?

Jag har börjat inse att många inte kan svara ett ärligt ja på detta. Det jag syftar på med frågorna ovan är skolan. Det är ett sätt att skapa sig en framtid. Men en välutbildad befolkning som kan utföra avancerade jobb är det en väg till ett lands välstånd med stor konkurrenskraft och välmående befolkning. Men om man inte lyckas utbilda vår framtid, vad fan blir det av det här då?

Våra lärare som är de som till stor del ser till att få oss intresserade, lär oss saker och motiverar oss till att satsa stort får det allt sämre ställt. De lämnar oss när deras villkor bara blir allt sämre och lämnar framtiden att sköta sig själv, någonting som bara inte kan sluta bra. Men jag skyller inte på dem. Eller jo, jag skyller på de som tagit yrket i brist på annat och missköter det. Det finns bara så många exempel på de som behöver extra hjälp där läraren inte ens försöker. Min pappa var själv lärare, med villkor som bara blev allt sämre gick han över till annat. Du är anlitad för att utbilda men det du egentigen gör är att sköta administration och se tiden till det du borde och vill göra försvinna, hela tiden med alldeles för lite pengar för mödan och arbetet med hem i väskan.

Men så finns det de som sitter med makten att förändra, de som kan flytta pengar från skumma affärer till vår framtid. De som har makten att flytta pengar och göra att vara lärare till någonting som är värt mödan och därmed höja kvalitén på framtiden gör det inte å de som skulle vilja får inte chansen. Tänk, det tycker jag är fel och säg den som inte gör det? Jag ägnade matten idag åt att snacka om just det här och det känns verkligen som man behöver göra mycket när man hör om hur andras syskon lämnas åt sig själva när de är i som störst behov av hjälp. Och så det som får mig att reagera starkast, jag märker hur dåligt min syster mår när de enkla saker som skulle kunna hjälpa henne inte märks av, alls. Alla har inte lika lätt för allting, det är bara så det är men idag har lärarna inte tid att ta hand om det. Alla kan inte följa samma mall och genom att ge lärare mer tid, pengar och frihet skulle man lösa så mycket. Man skulle locka de mest motiverade till branschen, de skulle stanna och ha möjlighet att göra det som behövs. Men det gör man inte. De med makt säger att man måste satsa pengar på att skapa arbeten idag, men jag tycker ändå att det borde vara mer värt att lägga pengar på arbeten i framtiden i första hand. Idag blir så lätt igår men imorgon måste först bli idag för att hamna i det förflutna. När dagen redan är illa ute, borde man då inte satsa på morgondagen för att rädda nästa dag redan innan dagen råkat illa ut?

Åh det är så lätt att göra, så förbannat lätt för oss att fixa till. Det finns redan de som valt att lägga sina dagar på att kämpa för det, det som är kvar att sköta är att ge dem makten. Och detta går inte till som det gjorde förr med svärd, gift och bedrägeri. Det som krävs idag är att ägna en kväll åt att leta upp en person och de som denne identifierar sig med, skänk sedan vart fjärde år den personen en röst. Lägg en liten lapp i en liten låda. Det som egentligen saknas är intresset av att vårda morgondagen och förmågan att se framför det som utspelar sig just nu, trots det att det är vad många tror att de gör.

Det här är någonting man hör om hela tiden, problem, lösningar, tankar och kritik målas upp för oss konstant. Jag måste säga att det fascinerar mig hur man kan kolla rakt mot någonting utan att se ett skit.