Det ringde ut till rast i den gamla skolan, eleverna sprang ut på skolgården
och Draken gick in i klassrummet.
-Varför lär du dina elever att bry
sig så mycket om pengar och att jämföra sig med andra? Borde inte du se till
att de fortsätter vara glada och fritänkande även när de blir äldre?
-Men det är ju inte upp till mig! Jag
ska lära ut matte och geografi, engelska och historia. Hur de sedan lever sitt
liv kan inte jag påverka.
Läraren kollade ner i sina papper och
rynkade pannan på typiskt lärarvis.
-Men det är det ju! sa Draken
förvånat. Du lär barnen om allt annat, borde inte perspektiv på vad som är
viktigt i livet vara en del i detta?
-Men det är inte upp till mig,
upprepade sig läraren. Även om jag försökte skulle samhället lära dem
annorlunda. Det de såg på TV skulle visa någonting annat. Deras framtida chefer
skulle säga någonting annorlunda och i tidningen skulle de läsa om alla dessa
stjärnor och vilja bli som dem. Så vad kan lilla jag göra?
En besviken och uppgiven drake hade lämnat det rummet och vandrat
bortåt, han hade gett upp sitt sökande. Alla bara skyllde på varandra. Ingen
tänkte vara den som började förändringen. Han förstod det inte. Till slut satte
sig Draken bland de uteliggare och fyllon som höll till i skuggorna under bron
och berättade för dem om sina problem. Han berättade om alla han pratat med
sedan han hade vaknat och vad de hade svarat. Sedan berättade Draken om sina
tankar, hur förvånad han var på att alla kunde finna sig i att vara olyckliga
och bara säga att de berodde på någon annan. De fyllon och uteliggare som satt
omkring honom berättade då om hur de hade försökt och hamnat där de nu var.
-Jag försökte göra allt bra, det ena
ledde till det andra och för att tränga ute alla problem runtomkring blev det
såhär, sa ett fyllo med långt tovigt hår, söta kinder och en flaska i handen.
-Du förstår, sa en man i trasig
kostym, ingen vill tänka. Man vill passa in, vara varken för mycket eller för
lite och det tar energi från vad som är viktigt. Ju mindre glädje och energi
man ger, desto mindre får man tillbaka. För tillfället har glädjebörsen krashat
och BNP ligger på noll, försökte mannen förklara för Draken.
-Ja det är bara vi som ger varandra
lite glädje här!
Fyllon och uteliggare la armarna om varandras
axlar och någonstans fortsatte någon som Draken inte kunde se i samma anda.
-Kan du tänka dig, om alla ändå hade
det vi har?
Det blev tyst och man kröp ihop i den
vinande vinden som luktade avgaser. Det var då Draken bestämde sig för att han
skulle vara den som började sprida glädje och omtanke med flygkonster och allt
han kunde komma på. Draken skulle resa runt och förklara vad han hade insett
för de som ville veta. Han förstod att någon måste vara glad och uppskatta det
som fanns att uppskatta. Draken insåg att det finns mycket han kan göra utan
att vara politiker eller lärare, journalist eller stjärna i ramljuset och att
det var dags att göra det.
Låt oss hoppas att dagen då Draken vaknar kommer snart. Fast är det bara
en mytomspunnen sagovarelse som kan sprida glädje?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar