Draken, del 3

   Efter att ha funderat ännu ett tag till och letat ännu lite till frågade Draken en journalist.

-Varför gör du ingenting åt att det är såhär? Ingen är glad och politikerna kan ingenting göra för ingen vet om problemet säger de. Det är väl din uppgift att göra någonting åt det?

-Men det är inte mitt ansvar, det finns ingenting jag kan göra! sa journalisten och viftade med sin penna. Ingen vill läsa om det, alla vill läsa om de rika, vackra och lyckade stjärnorna Tidningen säljer så bra när jag skriver om dem.

-Är det verkligen så viktigt att sälja så mycket, spelar det verkligen så stor roll? Det enda jag sålt var lite eld en gång för länge sedan.

-Säljer jag inte bra får jag inte pengar. Hur hade du tänkt dig att jag skulle kunna åka runt i den där - när journalisten sa det pekade han ut genom fönstret på en stor glänsande bil med sin penna - om jag inte tjänade pengar?!

När Draken gick sin väg funderade han på varför det där med bilen var ett bra argument. Att döma av hur sur mannen med pennan var kan den inte ha gjort honom så väldigt glad.

Superstjärnan men de perfekta blonda lockarna stirrade på Draken.

-Du förstår, jag pratade med en journalist tidigare idag som sa att han var tvungen att skriva om såna som er, att människor ville läsa det. Varför då? Ni ser inte ut att vara så intressanta.

Superstjärnan och hennes gäst såg inte så lite förnärmade ut. Draken hade gått in till deras inspelning när han faktiskt inte lyckats förstå vad som gjorde deras problem så mycket mer problematiska än alla andras. Efter att Draken förklarat varför han var där öppnade stjärnan med de perfekta blonda lockarna munnen för att prata men det tog en stund innan någonting kom ut. I vanliga fall hade vakterna kommit och vänligt burit ut den oönskade gästen ungefär nu men det är inte så många som gärna ger sig på att vänligt bära runt på drakar utan att ha en väldigt stark anledning till det. Att draken bara ville prata var verkligen inte en anledning stark nog att ens nämnas. Om huset brann och några skådespelare flög runt kanske man kunde börja överväga att överväga det.

-Det måste vara för att vi lyckats så bra… sa hon till slut. Folk vill säkert veta vad vi gjort för att vara så rika och vackra.

-Och när de skriver dåligt om oss så kanske de känner sig lite bättre! fyllde gästen  i.

Efter att ha sagt det kände de sig båda två ganska nöjda med sig själva, det var ett bra svar. Draken höll dock inte med om den saken.

-Men vad tjänar det till att höra om andra man inte känner som är lyckade och verkar vara glada? Jag vill ju vara glad själv, svarade Draken

-Jag… vet inte riktigt, sa hon och fingrade på sina lockar. Vi lär oss liksom att det är så det ska vara.

Det finns alltså de som ser glada ut och de som kollar på dem i stället för att vara glada själva och så lär man sig att det ska vara.

-Adjö! sa Draken och gick sin väg, tänkandes vidare på den tanken vilket gjorde att säkerhetsvakterna andades ut en stor lättad suck.