Sömn och korvkiosker

Men ah det här var ju helt meningsfullt. Lyckades inte somna igår på typ aslänge och sen har jag vaknat lite då och då under natten bara för att. Nu gav jag upp det där med att somna om, sitter småsur i sängen och fryser i väntan på duschen. Ska inte ha första lektionen idag så jag skulle inte behövt gå upp förrän en- och en halv timma senare än vad jag nu gjorde. Gör väl egentligen inte så mycket men det är riktigt irriterande. Sova är ju det jag vanligtvis är bra på?
   Men kan passa på att skriva om saker från igår!

Jo vi var på Liseberg igår, min familj och en annan. Jag förstår inte riktigt vitsen med det men snackade om en del grejer på vägen hem :) (åh vad skönt jag fick mig min dusch!) Ja snackade med en person också, fan vad jag gillar den där korvkiosken som heter någonting på "J" vad det nu är (Johansson? Jansson?)! Helt underbar <3 Kan förklara för den som inte vet vad det är för ställe. Korvkiosk, den delen har man nog redan snappat upp. Men det som gör den så underbar är att när man beställer en burgare får man frågan: kött eller vegan? Dessutom finns där falaffel och andra liknande produkter på menyn likvärdigt med köttprodukterna. Har funderat en del på hur det kommer sig, tycker det är så det borde vara och kanske att de har insett det, men när vi gick förbi senast så frågade vi i alla fall. Elr tja, först frågade vi om de hade toaletter och det hade de inte, den som jobbade hade helt enkelt inte tid att gå på toa så det var överflödigt. Onödig fakta. Men efter det frågade jag och Pappa ut människan som stod där. Han sa att de helst hade velat ha helt vegan, men sen finns det ju de människorna som bara "inte klarar" att inte äta kött så man skulle begränsa sin kundkrets lite för mycket på det viset. Men som alternativ, det funkade bra. Han sa att man ju var tvungen att nicha sig och det här var ett sätt som kändes bra. Själv var han inte vegan eller ens vegetarian, men när han hamnade där åt han vegan-alternativet. Inte någon större skillnad. Innan vi gick iväg sa han faktiskt att det hände att köttet tog slut, när det gjorde det serverades köttätarna veggiebiffen och de brukade inte märka någon skillnad. En så go' känsla när vi gick därifrån, kändes så rätt! Kan spinna vidare en jävla massa på ämnet men inte nu, frukost känns mer aktuellt för tillfället.

Godnatt tänkte jag skriva men det kändes inte helt rätt ;)

Äh rubrik! Ska man skriva rubrik det orkar jag inte...

Jag har lust att klaga. Stod och borsta tänderna och det ända jag ville var att klaga även om jag bara minns ngn sak nu så det lär inte gå så bra men man kan ju alltid försöka >:)
JO!
Varför i hela fridens namn ska man kunna en massa grammatik???!!! JAG FATTAR INTE! :o

*gillar inte...


Asså visst, lite är vettigt. Lära sig andra språk och hela köret men alla dumma namn på alla dumma former nä jag vill stå på huvudet. Kunde man åtminstone inte ha ett logiskt system för namnen så att det man la tid på inte var namnet på formen utan själva formen. Men nänä, vi byter betygssystem och namn på kurser vilket är helt jävla meningslöst men det man behöver lägga energi på det kan vi låta ligga där lite till tills det blir ännu mögligare.

Jag gillar språk, det gör jag. Det är kul.
Jag gillar att veta hur saker funkar. Det är kul.
Jag går natur därför, man får veta hur saker funkar. På en djupare nivå, kul. Men alla tycks ha en så skum uppfattning om hur språk funkar? Inte samma sak! Språk är en sorts konst. Olika mindre delar skapar en större helhet. Som jag sa till en annan idag när jag klagade på det då med, jag är inte intresserad av vad en gul cirkel kallas när jag ser den. Jag är intresserad av vad den är den del av. Det kan vara intressant att se vad den här gula cirkeln kan skapa och väldigt intressant hur man kan ändra hur den här skapelsen ter sig, att det är en gul cirkel bryr jag mig inte om.
Om man ska ta å överföra det då:
Jag bryr mig inte om vad ett litet ord i en mening spelar för roll. Det börjar bli intressant när man skapar saker med detta ordet och ännu mer intressant när man ändrar på det man skapat, (en mening, liksom det man brukar skapa med ord) och får det att te sig helt annorlunda eller bara kännas lite på ett annat sätt genom att ändra på det lilla ordet jag snackat om här ovan.

Jag skulle störtgilla grammatik om meningarna vi dissekerar var texter och orden vi så bestämt ska analysera var meningar.

Fast nä. Apa är en artbestämning och ett substantiv.
Tankar är abstrakta vad det nu var och också substantiv.
En stol är bara ett substantiv.

Meeeeeen, jag antar att det ända vettiga i nuläget ändå är att plugga en jävla massa skit jag borde kunna på lite för kort tid trots att det kmr vara tråkigt som fan, le, va' glad å få skiten överstökad så slipper jag den. Lär inte bli några stora ändringar även om jag skulle klaga på ngn annan än den som får för sig att läsa detta.

Kanske dags att avsluta med ngt positivt :)

Hmm...

Jag ska sova. Det är positivt. Jag är trött, jag vill sova. Alltså ska jag sova och det är positivt.
Sov gott datorn :)

Hjärnan på chuffle

Jag är en liiiten underlaaat å på bemärkelsedan'
Jag har den äran, jag har den äran att gratulera.
Men en roooosa tulipaaaan det vill jag alls inte ha!
Jag vill ha brännvin jag vill ha brännvin och coca-cola.

Tror jag minns den lite fel asså...
NÄSTA!!

Tanken har väl snuddat mig, men aldrig att den nuddat mig. På nått' sätt inte tänkt mig att det skulle va såhär.
   Har du tänkt på din egen begraving, Snook

Jupp, det har jag. Tänkt på det att när jag inte längre finns, då ska det visa sig vilka som är beredda att ta sig tid för att visa att de bryr sig om mig. Då ska människor berätta för andra, för mitt minne, vad jag betydde för dem. De ska berätta om mina bra sidor och de ska erkänna saker de tänkt på. För mitt minne.
   När jag inte längre finns ska människorna runt mig uppskatta våra stunder. Först då, allra troligast, kommer min döda kropp få höra saker andra ansåg men inte riktigt vågade säga förrän ingen längre lyssnade.
   Kanske först då får jag veta vad jag gjorde fel, när jag inte längre kan rätta till det.

Kan en fortfarande levande få ha en begravning?

NÄSTA!!


De ska ha demokrati, det är bra för dom och vi, vet så mkt mer än vad de vet så, att det här är rätt medicin, bränna spränga alla svin, de kmr tacka oss och vi får rätt till slut!
Jag sprängde en man idag, ja han brann ganska bra, tog hans fru sen och sa: ner på knä och sug av!
Sen gjorde vi likadant, vi sprängde våldtog halva stan' för vi hade inget val det här är 2000-tal.

Dags för slagsmål!
-De förstår inte sitt eget bästa
Dags för slagsmål!
-Fortsätt pressa fortsätt pressa fortsätt
Dags för slagsmål!
-Det ska bli ett fritt land
Dags för slagsmål, dags för slagsmål!

   Dags för slagsmål, Navid Modiri & Gudarna


NÄSTA!


Det finns så många vägar man gärna ville gå. Så många fillifjonkor man borde hälsa på. Det finns så många saker men inte kan förstå, att somliga är stora och somliga är små.
Att somt är svart och somt är vitt och skillnaden på ditt och mitt. Och dur och moll och troll och troll och ja och nej.
Jag är ett mumintroll som tror att världen kanske är för stor för mig.

   Mumintrollets visa, Johanna Grussner, Tove Jansson, Erna Tauro, Mika Pohjola

Samma färg fast blå.

24/8, Göteborg

Flyger hon eller saknar hon mark att stå på?


Lyfter hon tungt eller svävar det över henne?


Stöter hon bort mörkret eller lämnar det henne?

Misslyckanden och zombies

Hooo jävlar, skills. Som fan asså.
Sitter här i soffan med den nya datorn jag fick förut idag och tappade bort inom fem minuter. Ska fan aldrig släppa den ur siktet igen. Första veckan på nya skolan JAAAA vilket bra tillfälle -.- Nä Hedda, Henrik med hatten och Charles, är evigt tacksam att ni hjälpte mig där asså. Den kom fram senare under dan', som tur är. Puh.
Men där tar det inte slut. Jo. Elr där var det slut, men jag har inte tagit det från början.
Låt oss (tja, mig...) ta det från början.
Jo.
Jag lyckades med det klassiska, tappa tallriken. Första lunchen, helt plötsligt låg maten på bordet och talriken på fel håll. Gav iaf ett intryck ;D
Å så en sista grej men det var jävligt lätt löst, satt ett lås på mitt skåp så jag har snott ett annat 8) Ska vi se vad för utmaningar morgondagen bjuder på. Funderar på att cykla så att  vara vilse i Mölndal ligger la ganska bra till?
Det som inte dödar dig gör dig starkare säger man ju.
Får mig att tänka på en konversation tidigare idag om just det. Hur fan funkar det på zombies? Första problemet är ju att de faktiskt är döda. Men själva grejen med zombies är ju att de går omkring, så då lever de ju på ngt vis?
Alltså, zombies lever då ju på ngt vis.
Men tänk dig att du hugger av armen på en zombie. Inte fan blir den starkare då? Den lever ju fortfarande då. Vi va inne på att andra armen kanske blir jättebiffig men det känns inte riktigt rätt, det borde ju vara en ganska känd förmåga.
Nä, tål att tänkas på.

(Kan inte alls vara så att ordspråket inte stämmer och/erl att zombies inte finns mer än i tankarna, inte alls)

Utvisning:

är det skolan som härmar sporten eller sporten som härmar skolan?

Ett utdrag från mina drömmar

Det svärmar fram runt oss. Alla är de suddiga, snabba som fan, farliga.

Bam BAM!!!

Mamma och syster faller ihop. En kula genom huvudet. Jag skriker, jag har panik, vi springer. Ut från den öppna bilen. Bort från det fina området. Svärmen är borta.
Nu är det bara jag och pappa.

Vi har ingen aning om vad vi ska hitta på, vi rör oss runt gränder och handlar på det som blir utan att riktigt reflektera.
Pappa får syn på min syster. Hon går, hon går mot honom. Hon öppnar armarna för att krama honom. Han springer för att möta henne.
Hon dog?
Hon sträcker fram ena handen framför sig mot hans huvud. Hon ler inte längre.
Fel.
Så fel.
Pappa viker sig för att möta den. Bilder flimrar förbi mina ögon tonade i blått, grått och svart. Det är ett skepp. Skärmar, kontrollpaneler, varelser flimrar förbi. De vet. De kontrollerar.
Jag vrålar åt honom, jag hoppar, springer runt, drar i honom. Vi flyr. Bort från min syster så fylld av död. Han mötte aldrig hennes hand. Jag vet att det är viktigt.

Gömda i ett skjul får jag ta del av det pappa såg. Får ta del av det han kände.
Hade inte jag hindrat honom, väckt honom, hade hon tagit det. Hon hade tagit allt det som var viktigt i honom, det inuti honom. Hon hade dragit ut det ur hans huvud.
Jag räddade hans liv.

Vi går, vem vet varför.
Vi är bevakade.
Det är mörkt omkring oss. Smala gränder, lutande hus av tegelsten och ruttnande träpinnar.
Tiden är en storm. Kan det ha gått en minut sedan halva min familj blev skjuten eller ett par år? Jag har inget sätt att veta.

Med grinden bakom oss, i slutet av den lilla tunneln ser jag henne. Hon är bilden av oskyldighet med sitt blonda, långa, vackra hår och den ljust blommiga klänningen. Trots att det är långt borta ser jag hur hon andas djupt, lika chockad som jag. Hon säger det inte, men jag hör hennes tröstande röst med orden se, allting är okej. Jag är okej, här är jag. Jag lever, så så och jag springer gråtande mot henne med öppna armar.
Min mamma har inte blont hår?
Bilder flimrar förbi mina ögon, de kommer oftare och oftare.
Ett skepp.
Hon sträcker ut ena handen. Ögonen är mörka.
De flinar.
Jag rör mig mot henne. Min mamma. Med det stripiga håret och den blommiga, flygande klänningen.
Ofta att mamma skulle ta på sig ngnting sånt?
Handen är utsträckt framför henne. Jag viker mig framåt, kan inte hjäpa det. Jag dras mot hennes hand. Jag vill inte springa mer.
De vet.
Jag sneglar upp och ser mamma med hennes slappa kinder hängandes fast på benet, mörka tomma ögon och sönderslitna klänning. Hon utstrålar död.
Det här stämmer inte.
De kontrollerar.
Jag använder all kraft jag har för att inte nudda vid den utsträckta handen. Jag vet hur allt mitt liv skulle dras ut genom huvudet, jag känner hur jag, det inre jag, börjar skruva på sig och lossna från köttet det växt in i. Jag skriker. Handen är nära.
Fel.
Pappa drar i mig men jag känner det nästan inte. Han skriker men jag hör det nästan inte. Jag vägrar vara del i det här. Jag drar mig bort, bort bort bort bort bort.

Jag vaknar.

Morgonfunderingar

Jag funderar på en grej. Denna morgonen har jag hunnit fundera på jävligt många grejer men den här var helt klart den mest meningslösa och den jag bara inte lyckas släppa.

Jo.

Det är ju en barnsaga där en prinsessa eller vad det är spenderar sin tid inlåst i ett torn. Vad fan gjorde hon av sin tvätt? Jag måste erkänna att jag inte kan sagan särskilt bra alls men hon var la inlåst i tornet av sin mamma elr ngt. Okej, där kan jag acceptera att även om det var omöjligt för henne att ta sig ut kanske dom hade ngn anordning med ett tvättnedkast och ngt sätt att få in mat och rena kläder till na'. Men sen har jag för mig på slutet att mamman vart inlåst och den fina flickan som varit där fick göra vad fan hon ville och så skulle ju tanten stanna där i all evighets evighet som det är i sagor, men hur fan skulle hon kunna det?! Hon överlever la max två veckor, förutsatt att det regnar. När det kommer sådana där vyer in i framtiden där de säger att alla ju faktiskt blev lyckliga och tanten var där och var ensam, det går ju inte. Tanten är död. Om hon nu inte var det, inte nämner de några problem med att hon skulle ha trasiga och skitiga kläder och se ut som ett vrak.

Näh, någonting känns inte helt rätt.

Fast det är inte det enda jag tänkt på som inte känns helt rätt.

Innan jag började tänka på prinsessor i skitiga kläder tänkte jag på, tja, hur jag vill leva livet kan man kanske säga. Eller, framför allt hur jag inte vill det.
Det liv man har framför sig är ju att utbilda sig bäst man kan, finna en plats och de rätta orden för att beskriva sig själv. Det här gillar jag, det här gillar jag inte. Jag hör till dem som sysslar med det.
>>Jag är en musikmänniska, det är bara den jag är.<<
  >>Jag måste göra någonting, jag kan inte sitta stilla. Hemmabyggen, innebandy, det är den jag är.<< Passa in i framstegssagan alla lever efter.
Jag vill inte. Jag ser inte meningen.
Jag är inte typen som kräver absolut frihet, som springer runt och lever enligt egna lagar. Jag låter gärna någon annan säga åt mig vad jag ska göra.
Men det här vill jag inte vara en del i. Jag vill inte att mitt liv ska spenderas springandes fram fram i ett hetsigt samhälle som aldrig får nog. I en värld som inte räcker till alla, som blir mer otillräcklig ju mer man driver på. Och vi eldar på som fan i pannrummet.

Det får mig att vilja spy.

Jag känner mig som den där prinsessan i sagan, inlåst i ett torn. Fast utan ngn som tvättar kläderna för mig. För var dag som går stinker det mer och mer.