Jag har lust att klaga. Stod och borsta tänderna och det ända jag ville var att klaga även om jag bara minns ngn sak nu så det lär inte gå så bra men man kan ju alltid försöka >:)
JO!
Varför i hela fridens namn ska man kunna en massa grammatik???!!! JAG FATTAR INTE! :o
*gillar inte...
Asså visst, lite är vettigt. Lära sig andra språk och hela köret men alla dumma namn på alla dumma former nä jag vill stå på huvudet. Kunde man åtminstone inte ha ett logiskt system för namnen så att det man la tid på inte var namnet på formen utan själva formen. Men nänä, vi byter betygssystem och namn på kurser vilket är helt jävla meningslöst men det man behöver lägga energi på det kan vi låta ligga där lite till tills det blir ännu mögligare.
Jag gillar språk, det gör jag. Det är kul.
Jag gillar att veta hur saker funkar. Det är kul.
Jag går natur därför, man får veta hur saker funkar. På en djupare nivå, kul. Men alla tycks ha en så skum uppfattning om hur språk funkar? Inte samma sak! Språk är en sorts konst. Olika mindre delar skapar en större helhet. Som jag sa till en annan idag när jag klagade på det då med, jag är inte intresserad av vad en gul cirkel kallas när jag ser den. Jag är intresserad av vad den är den del av. Det kan vara intressant att se vad den här gula cirkeln kan skapa och väldigt intressant hur man kan ändra hur den här skapelsen ter sig, att det är en gul cirkel bryr jag mig inte om.
Om man ska ta å överföra det då:
Jag bryr mig inte om vad ett litet ord i en mening spelar för roll. Det börjar bli intressant när man skapar saker med detta ordet och ännu mer intressant när man ändrar på det man skapat, (en mening, liksom det man brukar skapa med ord) och får det att te sig helt annorlunda eller bara kännas lite på ett annat sätt genom att ändra på det lilla ordet jag snackat om här ovan.
Jag skulle störtgilla grammatik om meningarna vi dissekerar var texter och orden vi så bestämt ska analysera var meningar.
Fast nä. Apa är en artbestämning och ett substantiv.
Tankar är abstrakta vad det nu var och också substantiv.
En stol är bara ett substantiv.
Meeeeeen, jag antar att det ända vettiga i nuläget ändå är att plugga en jävla massa skit jag borde kunna på lite för kort tid trots att det kmr vara tråkigt som fan, le, va' glad å få skiten överstökad så slipper jag den. Lär inte bli några stora ändringar även om jag skulle klaga på ngn annan än den som får för sig att läsa detta.
Kanske dags att avsluta med ngt positivt :)
Hmm...
Jag ska sova. Det är positivt. Jag är trött, jag vill sova. Alltså ska jag sova och det är positivt.
Sov gott datorn :)
Tänk dig en dator. Jag är programmerare. Jag gillar datorer. Mjukvara. Inte hårdvara. Alltså det där som syns på skärmen och inte den där metalliska saken som gör att man kan se saker på skärmen. Dock måste jag läsa om hårdvara och binära kod-system och massa sånt. Varför? Jo för att någon måste kunna det. Om man vet hur helheten ska vara, men inte vet hur en viss del av helheten fungerar, kommer helheten aldrig att infinna sig.
SvaraRaderaExempel: Om du vill skriva en mening men inte kan några ord --> Epic Failure -.-
You know what I mean?
Yup, men tycker fortfarande grammatik kan gå och dränka sig ^^
RaderaJag menar inte att man inte ska kunna ord. Tvärtom. Ord i massor, jag gillar ord! Däremot tycker jag det är dumt att man ska lära sig vad ett ord kallas och ditt och datt, när jag skriver en mening med mina ord tänker jag verkligen inte på att nu skrev jag ett verb och så lägger vi till en interjektion elr vad det nu hette och ja! nu har jag mig en fin mening.
Helheten är en förståelse, händelseförlopp och känsla i språk. För att skapa det behövs ord, en tanke bakom och nyanser. Jag ser ingenstans där var kunskapen om att (möjligtvis här att man skulle behöva den då jag har mkt svårt att komma på en form som är ovanligt onödig) kasus handlar om ord i bestämd och obestämd form.
Låt säga att din hårdvara är språkets alfabet, dina binära kod-system är stavningen och min grammatik är fabriken där materialet till din metalliska sak smälts.
Är du med mig då? :)