Morgonfunderingar

Jag funderar på en grej. Denna morgonen har jag hunnit fundera på jävligt många grejer men den här var helt klart den mest meningslösa och den jag bara inte lyckas släppa.

Jo.

Det är ju en barnsaga där en prinsessa eller vad det är spenderar sin tid inlåst i ett torn. Vad fan gjorde hon av sin tvätt? Jag måste erkänna att jag inte kan sagan särskilt bra alls men hon var la inlåst i tornet av sin mamma elr ngt. Okej, där kan jag acceptera att även om det var omöjligt för henne att ta sig ut kanske dom hade ngn anordning med ett tvättnedkast och ngt sätt att få in mat och rena kläder till na'. Men sen har jag för mig på slutet att mamman vart inlåst och den fina flickan som varit där fick göra vad fan hon ville och så skulle ju tanten stanna där i all evighets evighet som det är i sagor, men hur fan skulle hon kunna det?! Hon överlever la max två veckor, förutsatt att det regnar. När det kommer sådana där vyer in i framtiden där de säger att alla ju faktiskt blev lyckliga och tanten var där och var ensam, det går ju inte. Tanten är död. Om hon nu inte var det, inte nämner de några problem med att hon skulle ha trasiga och skitiga kläder och se ut som ett vrak.

Näh, någonting känns inte helt rätt.

Fast det är inte det enda jag tänkt på som inte känns helt rätt.

Innan jag började tänka på prinsessor i skitiga kläder tänkte jag på, tja, hur jag vill leva livet kan man kanske säga. Eller, framför allt hur jag inte vill det.
Det liv man har framför sig är ju att utbilda sig bäst man kan, finna en plats och de rätta orden för att beskriva sig själv. Det här gillar jag, det här gillar jag inte. Jag hör till dem som sysslar med det.
>>Jag är en musikmänniska, det är bara den jag är.<<
  >>Jag måste göra någonting, jag kan inte sitta stilla. Hemmabyggen, innebandy, det är den jag är.<< Passa in i framstegssagan alla lever efter.
Jag vill inte. Jag ser inte meningen.
Jag är inte typen som kräver absolut frihet, som springer runt och lever enligt egna lagar. Jag låter gärna någon annan säga åt mig vad jag ska göra.
Men det här vill jag inte vara en del i. Jag vill inte att mitt liv ska spenderas springandes fram fram i ett hetsigt samhälle som aldrig får nog. I en värld som inte räcker till alla, som blir mer otillräcklig ju mer man driver på. Och vi eldar på som fan i pannrummet.

Det får mig att vilja spy.

Jag känner mig som den där prinsessan i sagan, inlåst i ett torn. Fast utan ngn som tvättar kläderna för mig. För var dag som går stinker det mer och mer.