Jag har börjat se ett mönster. Såna där som ger ljus till andra, såna där folk bara lyser upp när de pratar med, tycks inte inse det fina de gör utan ser dåliga saker med sig själva grovt överdrivet eller som inte ens finns där. Gör sig själva olyckliga med att ta på sig skulden, överdriva skador och ta åt sig av saker gjorda vid tillfället ngn inte kan stå ansvarig för vad denne gör.
Detta när det finns så fantastiskt många som inte inser all skit de gör.
Det är så hemskt att se personer lida av tankar som borde vara någon annanstans. Åh vad jag önskade att jag kunde flytta runt i huvuden som i ett fotoalbum och lägga saker på rätt plats.
Jag gillar inte att tänka på sånt här. Jag får lust att slå in skallen på folk.
